Artikeln fick titeln De utstöttas klubb. För det som förenar de ilskna, förvirrade och trasiga i Cui Bono är inte den ena eller andra idén utan utanförskap. Känslan fångades perfekt av Marcus Birro, som på sin dragning hos Cui Bono i januari 2016 läste upp följande:
Jag har blivit en främling i mitt eget land. Jag hör inte hemma här. Jag förstår inte vad som driver folk längre. Jag förstår ingenting av det jag läser. Jag förstår inget av det som människor omkring mig lägger sin tid på. Jag ser teve och läser tidningar och det är som att höra och läsa om varelser från en annan planet.- Marcus Birro: J'accuse (sic)
Mina bloggposter om de bruna foliehattarna återfinns under etiketten cui bono.