Deltagare i skoldebatten inbjudes härmed till att ta del av densamma för drygt 150 år sedan. Det är visserligen något tidigare än den svenska skolans guldålder, när den nu inträffade (analyserna har ännu inte jämkats ihop fullständigt), men måhända följande stickprov ur en enda debattartikel kan vara av intresse någonstans.
Gå in i skolsalarne och ställ ett skolbarn framför dig – hwad får du wanligen se? En blek, glåmig, spinkig karikatur af hwad ett swenskt barn borde wara, en modstulen, liknöjd warelse utan eld i blicken, utan mod i barmen och utan sena i armen, en utanlexornas och de döda glosornas arme martyr. Så är det, men så måste det ej vara.Ibland kan man få intryck av att föräldrar som hellre klagar på läraren än sitt barn skulle vara en ny företeelse, i princip aldrig skådad förrän sisådär fem-tio år sedan.
Ej så få föräldrar hafwa mött mig med en yttrad fruktan, "att det läses mer än gossen tål;" i synnerhet har det wäckt deras reflekterande, att den weka, klena gossen, barnet, i skolans första 3:ne klasser, måste så tidigt som kl. 6 ja 5 wäckas ur en djup, stärkande, wäl behöflig sömn, för att dels hinna bli i ordning, dels ibland hinna "öfwerläsa" något innan kl. halv 7, då han skall wara i skolan.Lite allmän barnuppfostran hinner vi också med, givetvis riktad till mödrarne. Egentligen är det väl bara den nationalistiska touchen som känns något daterad ... Åtminstone ännu ett tag.
Mödrarne böra wid barnets wagga besinna, att barnawården är en religion och att det är ett brott mot Gud och menskligheten, att genom klemighet och pjunk bilda enbart fina, bräckliga dockor, genomskinliga salongsprydnader – allt utom swenskar.- Blekingpostenåterger artikel i Westmanlands Läns Tidning, den 15 mars 1861