En av de stora nyheterna vi fortfarande väntar på är oomtvistliga belägg för liv utanför jorden. Man har funderat på hur en sådan omvälvande nyhet skulle tas emot av folk och vilka psykologiska följder den skulle få för oss här på jorden. En aspekt som sysselsatt många är den religiösa: Hur skulle världsreligionerna och deras professionella uttolkare ta emot budskapet? Skulle de, som en del hoppas (och måhända en del fruktar) skakas i sina mystiska grundvalar av en sådan upptäckt? Bibeln beskriver ju enbart livet på jorden; skulle exempelvis den katolska kyrkan någonsin kunna acceptera intelligenta livsformer som inte stammar från Adam och Eva? Om de accepterade dem (vilket utan tvivel vore en stor lättnad för utomjordingarna), hur skulle de fogas in i systemet med arvssynd och frälsning? Med mera.
Alla funderingar i den vägen jag hittat är spekulativa, eftersom man tänker sig bevis för utomjordiskt liv som något som ligger i framtiden. Men folk har mer än en gång verkligen trott att de varit utomjordiskt liv på spåren. Den starkaste strömningen i den vägen ligger lite drygt hundra år bakåt i tiden, då de grävda jättekanalerna på Mars var någorlunda allmän "kunskap" och inte något som bara dåtidens foliehattar trodde på. Hur ställde sig Vatikanen till kanalernas marsianer?
På detta skulle jag svara, om jag hade något svar. Men jag har ännu inte hittat en enda teologisk kommentar av Mars antagna invånare från det hållet. Det är inte så lite irriterande eftersom jag är tämligen säker på att något sådant borde finnas någonstans. Bara en sådan sak, som att den förste som trodde sig se kanaler på Mars, före såväl Percival Lowell som Giovanni Schiaparelli, var Angelo Secchi (1818-1878), jesuit, präst och chef för Vatikanens astronomiska observatorium.
Alla funderingar i den vägen jag hittat är spekulativa, eftersom man tänker sig bevis för utomjordiskt liv som något som ligger i framtiden. Men folk har mer än en gång verkligen trott att de varit utomjordiskt liv på spåren. Den starkaste strömningen i den vägen ligger lite drygt hundra år bakåt i tiden, då de grävda jättekanalerna på Mars var någorlunda allmän "kunskap" och inte något som bara dåtidens foliehattar trodde på. Hur ställde sig Vatikanen till kanalernas marsianer?
På detta skulle jag svara, om jag hade något svar. Men jag har ännu inte hittat en enda teologisk kommentar av Mars antagna invånare från det hållet. Det är inte så lite irriterande eftersom jag är tämligen säker på att något sådant borde finnas någonstans. Bara en sådan sak, som att den förste som trodde sig se kanaler på Mars, före såväl Percival Lowell som Giovanni Schiaparelli, var Angelo Secchi (1818-1878), jesuit, präst och chef för Vatikanens astronomiska observatorium.