Det enda vi med säkerhet vet om Erik den helige är att han erkändes som kung i Västergötland omkring 1158 och att han stupade några år senare, omkring 1160, enligt traditionen dödad i Uppsala av den danske tronkrävaren Magnus Henriksson (död 1161).- Nationalencyklopedin får med alla kända fakta om Erik, kallad den helige, i en mening
Visst finns det mer att säga om Erik Jedvardsson, utmed hela spektrat från ganska så sannolikt till helt osannolikt. Som att han skulle ha blivit ihjälslagen på ett fegt sätt, vilket inte emotsägs av spår i de ben som ligger i det relikskrin som tillskrivs honom. Eller att han skulle ha lett det första svenska korståget till Finland och därmed inlett en mycket lång relation med Österlandet, vilket dock tyvärr inte letts i något som ens påminner om bevisning. Men det som vi med säkerhet vet om honom som historisk person är det som anges ovan.
Man skulle också kunna säga det så här: Erik den helige är i princip ointressant som historisk person eftersom vi praktiskt taget inte vet något om honom. Han är desto intressantare som helgon, myt och legend. Arbetet med att få honom kanoniserad påbörjades omkring hundra år efter hans död. En tanke kan ha varit att få en svensk motsvarighet till den mycket populäre, helige och inkomstbringande Sankt Olof i Norge, vars kvarlevor drog mängder med pilgrimer till Nidaros (Trondheim). Framåt 1300-talet fanns det en Sankt Erikskult i Uppsala med omnejd, och det var då han blev den nya staden Stockholms skyddshelgon. Men någon nationell kult att tala om blev det aldrig, och Uppsala kom aldrig att mäta sig med Nidaros. Och framåt 1500-talet kom reformationen.
Men det här tycker jag ändå är den finaste faktoiden i sammanhanget:
Västportalen i Uppsala domkyrka pryddes länge av en Sankt Eriksstaty, om vars undergörande verkan ryktet gick vida. Detta utsökta arbete från en fransk medeltida skulpturskola är nu förlorat, men en medeltida kopia finns bevarad i den lilla landskyrkan i Roslagsbro i Uppland. [...] Helgonkonungen är här på senmedeltida vis framställd som en mild, skägglös yngling: icke av egen rå styrka men genom Guds kraft kunde han utföra sin gärning.- Bildtexter från Adolf Schück, "Sankt Eriks minne", ur Svenska Turistföreningens årsbok 1942
Statyn står fortfarande i Roslags-Bro. Den anses numera föreställa Sankt Olof. Men ännu på 1920-talet antogs den föreställa Erik, och det var då Yngve Berg använde den som förlaga. Det innebär att Stockholms stad är prydd med myriader bilder på den norske konkurrenten Sankt Olof.