In dulci jubilo [med vacker jubelsång] vi sjunger nu i tro- Psalm 433, "In dulco jubilo" (1986 års psalmbok)
All vår hjärtans glädje är in praecepio [i krubban]
och lyser såsom solen matris in gremio [i moderns sköte]
Alpha es et O, Alpha es et O [du är A och O]
O Jesu parvule [o du lilla Jesusbarn], låt mig din nåd få se
Trösta du mitt sinne, o puer optime [o du den högstes son]
Låt mig din godhet finna, o princeps gloriae [o du ärans konung]
Trahe me post te, trahe me post te [hjälp mig följa dig]
O Patris caritas, o nati lenitas! [o faderns kärlek, o sonens mildhet!]
Om vi än fördärvats per nostra crimina [genom våra skulder]
har han åt oss förvärvat coelorum gaudia [himlens glädje]
Eja vor' vi där, eja vor' vi där
Ubi sunt gaudia [där glädjen är] uti den helga stad
himlens änglar sjunga nova cantica [nya sånger]
och alla klockor ringa in regis curia [i konungens dal]
Eja, vor' vi där, eja, vor' vi där!
Sångtexter som är skrivna på ett språk men har inslag på ett annat språk torde vara ganska vanliga – har jag bestämt för mig, utan att komma på något bra exempel just nu (men sådana lär dyka upp i kommentarsfältet omgående, om jag känner mina läsare rätt). Men så stora inslag som i psalm 433 torde vara ovanliga. (I psalmboken är originaltexten kompletterad med en tämligen osångbar version på ren svenska, översatt av Jan Håkan Åberg.)
Företeelsen har ett namn: Makaronisk vers. Redan den kräver en förklaring. Enligt SAOB syftar beteckningen på "de olika ingredienserna i makaroner", men det förklarar ju ingenting. Enligt engelska Wikipedia avses en historisk rätt maccarone som översätts med dumplings, dvs fyllda degknyten; kanske en äldre form av ravioli?
Även om företeelsen är äldre så myntades begreppet "makaronisk" av den italienske munken Teofilo Folengo på 1500-talet (som nämns i WP men bara i förbigående). Han motiverade ordvalet med följande beskrivning av makaroner: quoddam pulmentum farina, caseo, botiro compaginatum, grossum, rude, et rusticanum, "en tjock, okonstlad och rustik rätt gjord på en blandning av mjöl, ost och smör"– där jämförelsen syftar såväl på det rustika som själva blandningen.