Följande episod berättade Jonas Wahlström (han med alla djuren) i tidningen Vår Bostad 2005. Jag kommer då och då att tänka på den, av olika anledningar.
För många år sedan skulle jag få en bläckfisk från Oceanografiska museet i Monaco. Den kom med ett fraktplan från Nice mitt i natten. Där stod jag så och väntade på min bläckfisk. Klockan hade hunnit bli två.
Det var bara jag och en tulltjänsteman. Han var på dåligt humör för att han var tvungen att vara kvar på jobbet halva natten bara för att någon skulle komma och hämta levande djur i form av en bläckfisk. Han frågade surt efter mitt importtillstånd.
- Det behövs inget tillstånd, sa jag.
- Jodå, det behövs visst, sa han. För att ta in fisk till Sverige behövs tillstånd. Och utan det får du inte ta in bläckfisken!
- Självklart har jag ett tillstånd att importera fisk. Men det papperet har jag inte tagit med mig för det behövs ju inte, försökte jag.
- Det gör det visst, envisades tullaren. Man måste absolut ha tillstånd för att ta in fisk till Sverige och har du inget får du inte ut den här bläckfisken.
- Men det här är ju ingen fisk! Det är ett blötdjur, närmast besläktad med snäckor. För sådana djur behövs inga tillstånd alls, sa jag.
- Bläckfisk, muttrade han, det är klart att bläckfisk är en fisk. Har du inget tillstånd så kan du sticka! Heter det fisk så är det fisk.
- Men snälla du, sa jag, bara för att det heter bläckfisk behöver det inte vara en fisk. Hur många sjöhästar tror du det springer på Solvalla i så fall?
Nu blev tullaren förbannad. Han tog demonstrativt fram tullkriminalens röda pärm samtidigt som han upplyste mig om att han minsann kunde få tag på experter precis när som helst på dygnet.
Han lyfte luren, slog numret hem till experten, vars fästmö yrvaket svarade att experten tyvärr inte var hemma.
- Han är på Arlanda och hämtar en bläckfisk.