De inofficiella anledningarna till att Norge, som en av få västliga demokratier, firar nationaldag ordentligt har med freden 1945 och unionsupplösningen 1905 att göra. Den officiella anledningen är att man den 17 maj 1814 skaffade ny kung och ny grundlag – eller försökte åtminstone. Det var då som Danmark p g a politik löste upp den allra sista återstoden av Kalmarunionen och släppte ifrån sig Norge, vilket man uppskattade i Norge. Men syftet var en ny "union" med Sverige, den som varade till 1905.
Gissningsvis genererar tanken på Eidsvollförfattningen mindre än en procent av flaggviftandet den 17. mai.
Varför firar Sverige nationaldag den 6 juni? Av de två anledningar som nämns kan vi hoppa över regeringsformen 1809, hur historiskt viktig den än är. För den främsta officiella orsaken är att Gustav Eriksson Vasa den 6 juni 1523 valdes till Sveriges kung. Det är inte vilket kungaval som helst utan en faktisk brytning med det gamla, nämligen Kalmarunionen. I den hade Sverige varit med i över hundra år, ofta som en ovillig och inte sällan underlägsen del (idag har Sverige sedan länge varit lite starkare, mäktigare och viktigare än Danmark, men så har inte alltid varit fallet). "Unionen" var inte mer union än att Sverige och Danmark bekrigade varandra ännu lite intensivare än annars. Det var detta destruktiva äktenskap som avslutades den 6 juni 1523.
Så Sverige och Norge firar nationaldag av samma officiella anledning: Att vi slapp dansken.