Utöver folks döda släktingar etc så låtsas "medier" ofta ha en eller flera lite mer spännande andar som de återkommer till. I vårt land torde Sture Johanssons Ambres vara den mest kände. Trots att de troende beskriver dem som självständiga entiteter med fria viljor så håller de sig till sina utvalda medier. Ambres kommunicerar via Sture och ingen annan, och så vidare. Men så har det inte alltid varit.
En av 1800-talets andekändisar kallades John King. Han dök upp hos medium efter medium: Jonathan Koons (som var igång redan på 1850-talet), Mrs Marshall, Helena Blavatsky (en av de mest inflytelserika spiritisterna någonsin), Florence Cook, Eusapia Palladino (beskriven i bloggposten med den lätt tautologa rubriken
Eusapia, ett fuskande medium), Mary Showers ... Han hade även en andedotter, Katie. Hon var också en kändis, talade också genom flera medier, och lät sig rentav fotograferas.
När andefotografier var i ropet brukade man få se dubbelexponeringar som nog skulle lura betydligt färre idag. På detta rätt upp-och-ner-fotografi ser vi Sir William Crookes t v, en föregiven Katie King t h. Crookes är intressant i sig. Han är ett av otaliga exempel på hur även högintelligenta högpresterande människor kan luras med enkla medel. Eller som historikern Sherrie Lynne Lyons formulerat det: "Here was a man with a flawless scientific reputation, who discovered a new element [tallium], but could not detect a real live maiden who was masquerading as a ghost."
Vad "John King" beträffar så var det inte hans riktiga namn. Hans "äkta" identitet var heller ingen hemlighet. Det sades, och han hävdade själv (för vad det är värt), att han var Henry Morgan (ca 1635-1688), kapare, pirat, guvernör och så småningom förebild för rommärket Captain Morgan.
Morgan hade för övrigt inga kända barn. Men det är väl det minsta problemet.
