Sovjet arbetade naturligtvis också på att landa folk på månen. Men när 1960-talet gick mot sitt slut blev det snabbt allt tydligare att den första människan på månen skulle bli en amerikansk medborgare. Sovjet skulle, för första gången, bli snuvad på en medalj i the great space race. Men kunde de kanske slå lite smolk i imperialisternas glädjebägare?
Idén man fick var att Sovjet skulle ta de första månstenarna till jorden. En sond skulle landa på månen, samla ihop lite sten och grus, och sedan skicka tillbaka proverna till jorden, innan amerikaner landat eller allra senast innan de hunnit tillbaka. Även om projektet inte var för amatörer precis så var det mycket enklare än en bemannad månfärd, och definitivt något som det sovjetiska rymdprogrammet kunde klara av.
Luna 15 skickades upp den 13 juli 1969, tre dagar innan Apollo 11. Hade schemat hållits skulle de hunnit dit och tillbaka före amerikanerna ... Men det visade sig lurigare än man trott att hitta en bra landningsplats. Den 21 juli, samtidigt som Armstrong och Aldrin sov i månlandaren efter väl förrättat värv, gick Luna 15 ner för landning – och försvann. Förmodligen kraschade den mot en bergssida.
Wikipedia: Luna 15
... Egentligen tänkte jag inte ha med något om de där fåniga konspirationsteorierna eftersom alla andra har det. Men okej då; här är några punkter som en mycket liten och förvirrad grupp anför som belägg för att en eller samtliga månlandningar är mer eller mindre fejk (inte för att de är överens om detaljerna):
Flaggan fladdrar, i vinden? Nej, sedan den körts ner i mångruset "gungar" den i vakuum. I en atmosfär med någorlunda tryck beter sig tyg inte på det sättet så det ser ovant ut.
Stjärnorna syns inte eftersom kamerornas bländare anpassats för att återge månytan.
Skuggorna är inte parallella pga perspektiv. Att de skulle bero på flera ljuskällor är helt världsfrånvänt då väl alla sett att flera ljuskällor får föremål att kasta flera skuggor.
Se Wikipedia: Moon landing conspiracy theories och RationalWiki: Moon landing hoax för ordentliga genomgångar av idéerna. För det är sannerligen inte en enda, enhetlig teori utan många, inbördes oförenliga.