Klar låg himlen över viken,
solen stekte hett,
och vid Haga ringde Hagas
gälla vällingklocka ett.
Brunnskogs kyrka stod och lyste
som en bondbrud, grann och ny.
- Ursula Andress i Agent 007 med rätt att döda (1962) samt Gustaf Fröding, "Vackert väder", ur Gitarr och dragharmonika (1891)
Frödings bondbrud är något odelat positiv, "grann och ny".
I den 1847 utgivna Ordbok öfver svenska språket är det mer blandat. Almqvist (Carl Jonas Love, just han) nämner dels en neutral betydelse, dels ett ordspråks "bondbrud" som syftar på någon som klär och smyckar sig med mer intensitet än smak.
Sedan 1960-talet stavas Bondbrudar med stort B och syftar på Bondfilmerna. Jag har ingen aning om hur många som känner till den äldre betydelsen idag — jag gjorde det inte fram tills nyss — men antar att kunskapen var större när betydelsen skiftade. Om moderna "Bondbrud" lanserades som en medveten ordvits har den medvetenheten dock försvunnit sedan länge.