Alla faktoider är inte värda att bemöta. Åtminstone inte hur många gånger som helst. Tycker jag.
När exempelvis den ryska propagandaapparaten spottar ur sig myter på löpande band, så är en av förhoppningarna att felletare ska jaga efter dem (och därmed förhindras att reda ut känsligare hittepå). Nu är det ju så, att det är mycket mycket lättare på alla sätt att ljuga än att reda ut lögnerna. Ett enda troll kan sysselsätta en armé av debunkare. Jag tycker förvisso att det är intressant att reda ut sådant, men inte på vilka premisser som helst.
Så: Hitler var inte jude (vilket jag förresten tagit upp i boken Tredje rikets myter), och Astrid var inte nazist, såklart. Nu har jag gett de två idéerna precis den uppmärksamhet de förtjänar i dagsläget.
Och på förekommen anledning: Naturligtvis fanns aldrig "Ghost of Kyiv". Som jag heller inte tagit upp – men det beror mindre på att ukrainska propagandamyter är en annan sak än ryska, än på att man får vara lite bakom för att tro på "Ghost of Kyiv" till att börja med. Jag kan inte ta det ukrainske ässet (vars bedrifter belagts med sekvenser ur ett dataspel) på allvar, och har lite svårt för att komma över att det finns folk som tagit honom på allvar. Vilket det naturligtvis finns – det påhittet har inte varit märkvärdigare än hundra andra, som massor av folk tar på största allvar.