Måhända fler än Kyrkans Tidning uppmärksammat det, men det var där jag såg det: Boken som Paludan brände upp i en, för hans del, ovanligt uppmärksammad aktion var The Koran, översatt till engelska av Nessim Joseph Dawood och utgiven av superpocketförlaget Penguin.
Det var det inte alla som såg. Och även om de sett det, hade de allra flesta inte uppfattat poängen. Paludan med anhang gjorde det uppenbarligen inte.
Saken är den, att Koranen räknas som helig endast i arabiskt original. En översättning räknas inte som Koranen utan är en tolkning av densamma. Det är därför den senaste (och, enligt insatta, den bästa) översättningen till svenska inte kallas Koranen utan Koranens budskap (Mohammed Knut Bernström, Proprius 1998); den kan förresten studeras närmare på koranensbudskap.se. Man kan även notera att man inte brydde sig om den saken när Karl Vilhelm Zetterstéens översättning gavs ut 1917 som Koranen.
Jag vet inte hur många av de som tagit illa upp som sett exakt vilken bok Paludan eldade upp, eller hur många av de som sett och uppfattat poängen som brytt sig om den. Syftet med bokbålet kvarstår ju. Å andra sidan brukar religiösa inte vara främmande för hårda tolkningar av sina regler.