"Karl XI:s syn"är namnet på en i många upplagor spridd folkskrift (äfven öfv. till da., ty., eng. m. fl. språk), som skildrar en visionär tilldragelse, hvilken skulle egt rum på Stockholms slott 1693 och hvari framtida händelser inom Sveriges konungahus skulle ha uppenbarats för K, Skriften tros författad på 1740-talet i partisyfte.
- Nordisk Familjebok (1910): Karl XI
En lurig egenskap hos myter, skrönor och faktoider är att när vi tröttnat på dem så glömmer vi bort dem helt; vi minns inte ens att de förekommit. På så sätt växer illusionen av ett förgånget som var klipskare, förnuftigare och mer upplyst än nuet.
Karl XI så kallade syn är inget dåligt exempel.
Som det försäkras, skall följande skrift wara funnen i Kongl. Slottet bland andra handlingar i sednare tider. För äktheten af densamma är swårt gå i borgen. Ware ock dermed huru som helst ...
- Inledningen av Konung Carl den Elftes Syn på Riks-Salen i Stockholm, kort före hans död (1856) - hittad hos finfina Stockholmskällan
Synen är inte så lång. Konungen berättar att han natten till den 2 april 1697 (året varierar i olika versioner) vaknade. I Rikssalens fönster såg han ett klart sken. Brann det..? Efter en del vånda och krånglande med misstrogen personal kom han in i salen. Där satt "15 wördige män" med stora böcker framför sig och mitt bland dem en krönt konung på cirka 17 års ålder.
Bredvid fanns en grupp mästermän, eller bödlar. Så fort Karl XI fick syn på dem började de att hugga huvudet av folk så blodet forsade över golvet -- men de kungliga nattofflorna var ändå torra. Det hela var uppenbarligen en syn av något som skulle inträffa. När? En man "som såg ut som skulle han vara Riksföreståndare, omkring 40 års ålder" svarade: "Intet skall detta ske i din tid, utan i 6:e Regentens tid efter dig, och han skall wara vid samma ålder och ställning, som du ser mig". Den unge kungen skulle bli Sveriges störste någonsin, folket skulle bli lyckligt och rikt, och så vidare -- men innan han får "befästa" sig på tronen skall det bli ett sådant blodbad som aldrig förr eller senare.
Därefter försvann synen. Kungen skrev ned den och fick med sig några vittnen också, Bjelke och Oxenstierna och allt vad de hette ...
Men det hela är, som sagt, en förfalskning, av det klumpiga slag som folk ibland har lika lätt att fascineras för som sedan att glömma. Andra förslag är att den författades på 1770-talet. Detaljerna lär ha justerats för att passa dagspolitiken. I synnerhet, gissar jag vilt, uppgiften om hur många regenter efter Karl XI som skulle passera; vi har ju alltid varit långt mer intresserade av de profetior som ligger nära oss än de som ligger långt fram. Och de som ligger bakom glömmer vi snabbt bort.
27 Mars 1809: Måndag. Jag skref, läste och grubblade på Kung Carl den elftes syn med mera uti Politiquen.
- Ur Årstafrun Märta Helena von Schnell fd Reenstiernas dagbok