Kristna runstenar

Runstenar = vikingar = hedningar. Eller hur?

Bortsett från "detaljen", att mycket få nordbor under senare järnålder var vikingar (perioden har fått namn efter sjörövarna), så restes de flesta runstenarna under eller efter kristnandet.

De flesta runstenar restes i slutet av vikingatiden, på 1000-talet, och då hade många gått över till kristendomen. Den svenske kungen Olof Skötkonung som levde omkring år 1000 hade till exempel låtit döpa sig. Ett av skälen till att det restes så många runstenar under just 1000-talet tror man beror på att många ville visa att de hade lämnat den hedniska religionen bakom sig. Runstenarna bär ofta det kristna korset och ibland finns också kristna böner som "Gud hjälpe hans ande", "Gud hjälpe hennes själ väl nu" eller "Gud hjälpe hans ande och själ bättre än han förtjänade".

- Riksantikvarieämbetet, Runskolan för juniorer: Var vikingarna som reste runstenarna kristna?

Stenarna ovan:

1. Frösöstenen. (J RS1928;66)
2. Gårdbystenen, Mörbylånga. (Öl 28)
3. Sten från Ölsta utanför Enköping, numer på Skansen. (U 871)
4. Sten vid Spånga kyrka, Stockholm. (U 61)
5. Nolby- eller Burestenen, fornlämningsområdet Kvissle-Nolby-Prästbolet utanför Sundsvall. (M 1)
6. Ängbystenen, Bromma. (U 60)

Beteckningarna inom parentes är stenarnas så kallade signum, ett enkelt och effektivt sätt att hålla reda på runinskrifter.

Att hälften av stenarna kommer från Uppland är ett försök att åtminstone på ett ungefär spegla deras fördelning.

Att runstenar inte är jämnt fördelade över riket visar att det inte var något som man "måste". Nästan varannan svensk runsten finns i Uppland, och då runstensresandet där var särskilt populärt under övergångstiden så innebär redan detta att en stor andel runstenar är kristna. Runstenar i övriga Norden tenderar att vara äldre. (Och fornminnen brukar vara ojämnt fördelade; möjliga anledningar därtill ger upphov till många, långa och fascinerande diskussioner.)

Wikipedia: Runsten

En grej till: Håll isär runstenar och hällristningar. De är helt olika saker.
Det finns hällristningar och hällmålningar som är långt mycket äldre än så här, men de flesta hällristningarna i Sverige, som de i Tanum (som är mest kända), gjordes under bronsåldern.

Annorlunda uttryckt: När runstenen gjordes, var hällristningen äldre än vad runstenen är idag.