Ig Nobelpriset är en årlig "parodi" på Nobelprisen. Citationstecknen är där för att det bara delvis är en parodi. Tar man en närmare titt på priserna ser man att löjlig forskning samsas med forskning som kan te sig skrattretande vid första påseendet, men som vid närmare studium är riktigt intressant eller direkt värdefull. Som det uttalade syftet: "Honor achievements that first make people laugh, and then make them think".
Bara en sådan sak, som att Ig Nobels fysikpris 2000 gick till Andre Geim och Michael Berry som fått grodor att sväva i ett magnetfält. Samme Geim fick 2010 års fysikpris — det riktiga Nobelpriset — för sitt arbete med grafen. Ig Nobels psykologipris 2000 gick för övrigt till David Dunning och Justin Kruger för sin avhandling "Unskilled and Unaware of It: How Difficulties in Recognizing One's Own Incompetence Lead to Inflated Self Assessments". Just det: Dunning-Kruger-effekten, som ingen läsare av denna blogg har lov att vara okunnig om.
Ig Nobel 2015 är en riktigt fin årgång med flera värdiga pristagare. Här är mina favoriter:
Ekonomipriset (eller kanske "Ekonomipriset till Ig Nobels minne?") till Bangkok-polisen för deras idé att kompensera anställda som inte tar emot mutor.
Litteraturpriset för studier av "va?"; motsvarande uttryck verkar finnas i alla språk, men ingen vet riktigt varför.
Diagnostikpriset för upptäckten av en ny metod att diagnosticera blindtarmsinflammation: Den smärta patienten upplever när denne körs över en fartbula.
Kemipriset för en metod att okoka ägg.
Medicinpriset för kartläggande av hälsoeffekterna av intensivt kyssande.
Biologipriset för upptäckten att om en höna får en pinne på rumpan så börjar den att gå på samma sätt som man antar att dinosaurierna gick.
Matematikpriset för en matematisk studie i den delikata frågan om och i så fall hur Ismael bin Sharif, sultan av Marocko, under 30 år verkligen satte 888 barn till världen.
Mer information, länkar och allt på Improbable Research: The 2015 Ig Nobel Prize Winners.