... murveln med signaturen ”Pope” i Klas Östergrens 80-talsroman ”Fattiga riddare och stora svenskar” – en ovårdad, föraktad liten utkantsexistens som driver runt i Klarakvarteren och extemporerar sina recensioner från telefonkiosk, formulerade med svenskans mest fulländade briljans.
- Björn Wiman, Framtidens kritiker kan ägna sig åt att få världen att lysa, DN 26 maj 2013
Hur många vet vad man gör när man extemporerar?
I detta sammanhang innebär det att "Pope", när han ringde upp redaktionen och läste upp sin artikel (så levererades de allra flesta artiklar på den tiden) gjorde det direkt, utan att ha suttit och filat på texten. Låter det svårt? Försök själva ... Att improvisera fram en text som inte bara är läslig utan dessutom briljant ligger kanske på det möjligas gräns.
Jag vet inte om Wiman förutsätter att begreppet är känt bland läsarna, och hur han i så fall tänker.
- Björn Wiman, Framtidens kritiker kan ägna sig åt att få världen att lysa, DN 26 maj 2013
Hur många vet vad man gör när man extemporerar?
I detta sammanhang innebär det att "Pope", när han ringde upp redaktionen och läste upp sin artikel (så levererades de allra flesta artiklar på den tiden) gjorde det direkt, utan att ha suttit och filat på texten. Låter det svårt? Försök själva ... Att improvisera fram en text som inte bara är läslig utan dessutom briljant ligger kanske på det möjligas gräns.
Jag vet inte om Wiman förutsätter att begreppet är känt bland läsarna, och hur han i så fall tänker.