För 60 år sedan, i november 1954, skrev Sylvia Wright i
Harper's Magazine om en sång hon hörde när hon var liten:
Ye Highlands and ye Lowlands,
Oh, where hae ye been?
They hae slain the Earl o' Moray,
And Lady Mondegreen.
Balladen handlar om mordet på James Stewart,
earl of Moray, som ägde rum 1592. Vem lady Mondegreen var framgick inte, eller varför hon också skulle has ihjäl, men så var det uppenbarligen.
Först senare insåg Wright att hon hört fel. Sedan Stewart mördats hade han lagts på gräset:
They hae slain the Earl o' Moray,
And laid him on the green.
"Lady Mondegreen" hade aldrig funnits, hon var ett tankespöke, en trygg räka som (nog) enbart uppstått i lilla Sylvias huvud. Där hade hon å andra sidan infogats i ett scenario som så att säga var för bra för att inte vara sant: "I know, but I won't give in to it. Leaving him to die all alone without even anyone to hold his hand -- I WON'T HAVE IT!!!"
Det var då, där och därför som Wright myntade begreppet
mondegreens om hörselns motsvarighet till pareidoli.
Ett krav hon ställde på en mondegreen var att felhörningen skulle vara bättre än originalet. Det låter svårt, men även i den snäva bemärkelsen är de åtskilliga -
'Scuse me while I kiss this guyär svår att skaka av sig när man hört den, på "svenska" har vi
Sovjets nationalsång, och så vidare. Ofta är en förutsättning att man har den "alternativa" texten framför sig, men när man väl har det är det omöjligt att inte höra den versionen.
Och då kommer vi till vad som på sätt och vis är seklets finaste
mondegreen.
Louie, Louie skrevs ursprungligen på 1950-talet av Richard Berry. Den version som slog igenom 1963 var av
The Kingsmen; den har alla hört. Hört, men knappast förstått - det är inte många hela ord man sätter där.
Vad gör då vän av ordning när ungarna diggar loss till sådant? Jo, lyssnar riktigt noga. Och lyckas höra saker; hemska saker, förfärliga saker ... Rentav olagliga saker. Och olagligheter rapporterar man till polisen.
![]()
My daughter brought home a record of "Louie, Louie" and I, after reading that the record had been banned from being played on the air because it was obscene, proceeded to try to decipher the jumble of words. The lyrics are so filthy that I can-not enclose them in this letter.
- Ur argt brev, daterat 7 februari 1964, till justitieminister Robert F. Kennedy (just han), FBI:
Subject: Louie, Louie (The 60's Song)Här är ett förslag på den onämnbara texten:
Lou-Ai, Lou-Ai, Oh, no. Grab her way down low.
(Repeat)
There is a fine little girl waiting for me.
She is just a girl across the way.
Then I take her all alone,
She's never the girl I lay at home.
(Chorus)
Tonight at ten I'll lay her again
We'll fuck your girl and by the way
And ... on that chair I'll lay her there.
I felt my bone ... ah ... in her hair.
(Chorus)
She had a rag on, I moved above.
It won't be long she'll slip it off.
I held her in my arms and then
And I told her I'd rather lay her again.
Chorus.
Man dokumenterade även några andra förslag som cirkulerade. Låten lyssnades igenom, gång på gång, i olika hastigheter, olika pressningar etc. Såväl Richard Berry som
The Kingsmen utfrågades av FBI. De senare, som ju var mest intressanta, sade att inga obsceniteter förekom i deras version, att de som lyckades höra sådana måtte ha snuskig fantasi (särskilt de som hör dem när skivan spelas med 33 1/3 varv,
men inte med 45), att ryktena hjälpt försäljningen ordentligt men att de var bekymrade över sitt rykte.
Däremot ska FBI inte, enligt Snopes.com, ha frågat han som faktiskt sjöng; Jack Ely, som hoppat av bandet efter att han sjungit in sången men innan den slog igenom. Vad de heller inte gjorde var att försöka reda ut varifrån de olika textvarianterna faktiskt kom. De tog klintbergaren för ett faktum. När man hamnat så snett är det desto svårare att sedan komma på rätt köl.
Till slut konstaterade Federal Bureau of Investigation att det helt enkelt inte gick att höra vad som sjöngs, lade ner utredningen och ignorerade ytterligare anmälningar. Då hade det gått två och ett halvt år.
Här är förresten den egentliga texten. Den fanns naturligtvis också med i utredningen.
Louie, Louie,
me gotta go.
Louie, Louie,
me gotta go.
A fine little girl, she wait for me;
me catch a ship across the sea.
I sailed the ship all alone;
I never think I'll make it home
Three nights and days we sailed the sea;
me think of girl constantly.
On the ship, I dream she there;
I smell the rose in her hair.
Me see Jamaica moon above;
It won't be long me see me love.
Me take her in my arms and then
I tell her I never leave again.
Varifrån kom då de mindre rumsrena förslagen? Jag gissar att de först uppstod bland tonåringarna själva, innan de nådde vuxenvärldens ögon och lättlurade öron, och därefter etablissemanget. Den resan har fler klintbergare gjort.
Snopes.com:
Louie LouieThe Louie Report (en blogg om en låt):
The F.B.I. Investigation of the song "Louie Louie"
