Första graden av Prince
Även hos den som inte var med på den tiden, som undertecknad, kan deras reklamslogan vara etsad i minnet – se, det var god reklam. Utformningen var enkel, måhända självklar: Glada kändisar sitter med en cigg i näven och tittar in i kameran. (Utan att ifrågasätta deras respektive kändis-status så erkänner jag att jag inte känner igen en enda av dessa; inte för att blandade kändisar är min starka sida, och att inte ens KB sätter damen gör mig lite bättre till mods.)
Andra graden av Prince
Men det stuket var alldeles för uppmuntrade, tyckte de som bestämde, om det nu var Konsumentombudsmannen eller Marknadsrådet. Så bilderna försvann. Först ersattes de med ”attribut”, där exempelvis en författare symboliserades av en skrivmaskin. Och så fick man ju ta med namnet, så folk skulle fatta vilken förment säljande kändis som avsågs. Någon sådan annons har jag inte hittat, därav den fria ytan ovan.
Tredje graden av Prince
Men även det stuket var alldeles för uppmuntrade, tyckte De Som Bestämde. Så attributen försvann. Nu återstod bara signaturerna av deltagarna. Och där går jag åter igen bet. ”Ingegärd Biehl” kan jag åtminstone läsa, men inga fler. Och jag har inte lyckats få fram vem hon var, eller vad hon var känd för.
Fjärde graden av Prince
Men även det stuket var alldeles för uppmuntrade, tyckte De Som Bestämde. Så nu försvann namnet med. Vem som gått över till Prince? ”Jag”. De slapp åtminstone att lägga ut någon ersättning …
För övrigt är annonserna av första graden från 1966–67, tredje graden från 1974, och fjärde graden från 1975. Så det tog ett decennium för Prince:arna och Prince:ssorna att upplösas uti dagg och tina bort (Akt I, scen 1).