- SvD 1 augusti 2023: Frontens larm: Svenskt pansar obrukbartellerSvenskt pansar hyllas: ”Ett av världens bästa”
Samma artikel, två rubriker. Först användes den till vänster. Några timmar senare ändrades till den till höger.
Måhända gjordes bytet efter påstötningar. För den första rubriken är gravt vilseledande. Om man läser artikeln – och vi vet att det är ett stort ”om” – så får man reda på att ”obrukbart” inte syftade på svenskt pansar i allmänhet utan på ett (1!) exemplar av Stridsfordon 90:
Bataljonchefen bekräftar för SvD att ett av brigadens Stridsfordon 90 slagits ut.
– Den tog en direktträff av en rysk stridsvagn och började brinna. Men alla i besättningen överlevde, säger han.
Det var ju tråkigt att den blev utslagen, men bra att alla överlevde. Vilket ju också är ett nog så gott betyg: Att fordon blir utslagna ibland är ofrånkomligt, men besättningen ska skyddas så långt det bara är möjligt. Folk är viktigare än plåt. (Många ryska/sovjetiska vagnar är så gjorda att de i liknande situationer ofta blir dödsfällor.)
Men det är ju något helt annat än att allt svenskt pansar skulle vara obrukbart. Och läser man artikeln, så får man också reda på att den helsvenska konstruktionen lovordas vitt och brett, även ute i förbanden (vilket inte hindrar att nackdelar uppmärksammas, eller att man har stridsvagnen Leopard högst upp på önskelistan). Så den högra rubriken är en mycket bättre sammanfattning av texten.
Den första rubriken var tekniskt sett korrekt – det rapporterades verkligen om ett utslaget pansarfordon. Men intrycket den gav gick rakt emot såväl fakta som artikeln. Sådant görs inte av slarv. Varför görs det då? (Obs: De som skrivit artiklarna sätter inte rubrikerna.) Här är det rutin att skylla på ”klick” … Som om ingen satte uppseväckande rubriker även på 1900-talet? Jag kan lika gärna tänka mig att vanlig journalistiskt tänk ligger bakom, när man sätter rubriker som ger maximal uppmärksamhet. Att luras utan att ljuga, helt enkelt. Och den konsten är äldre än sociala medier … Vilket i detta fallet var extra tråkigt eftersom det är en utmärkt artikel.
Men om Svenskan får minus för vilseledande rubrik, så får de plus för att de ändrade den. Sådan ödmjukhet – att erkänna när man gjort fel och vara beredd att göra rätt – är tyvärr inte så vanligt som man kunde önska.